En stor del av befolkningen tror att man är skapt för att kunna vissa saker, och misslyckas katastrofalt med andra. Jag tror att denna missbildade uppfattning är en stor del av varför vi har så mycket problem idag med skolan.

Ett problem jag ofta märker är sättet människor tänker kring att lära sig. Många har (i min uppfattning) det missvisade perspektivet av att man har en naturlig färdighet för vissa saker, och inte för andra. Jag tror att det finns en viss sanning till det, men jag tror att människor överdriver hur viktigt denna hypotetiska fallenhet är. Ta till exempel någon som Gauss. Myten går att när Gauss var sju år gammal fick han en uppgift som gick ut på att beräkna summan av alla tal mellan ett och hundra. Och medan resten av klassen gjorde det för hand, (dvs 1+2+3 osv) satte Gauss ihop det i femtio par som tillsammans alltid bildade 101. Svaret blir då givetsvis 5050. Men! Gauss är också en av de mest kända matematikerna genom tiderna. Så att han hade naturlig fallenhet för matematik om något bevisar min poäng.

Den självsaboterande attityden av ”Jag är bara inte bra på matte” eller ”Jag vet inte, jag tycker att det är svårt att skriva, det är nog inget för mig” är fel! De du känner som är bra på matte, eller att skriva, eller vadsomhelst, är inte det därför att de är som Gauss. Det är en självklart vansinnig utsaga om man kontemplerar implikationerna, det är lätt att bevisa. Hur många matematiker kan du nämna? En? Två? Tre om du är en nörd. Är det då över huvud taget rimligt att anta att du känner en av de? Nej. Därför måste situationen se annorlunda ut. Hur tror jag att det är? Jag tror att de som är bra på ett givet ämne är det därför att de har övat. Det är tyvärr inte roligare än så. Om du vill kunna matematik måste du öva. Det viktiga är dock hur du måste öva. Du måste stärka dina basfärdigheter och ändra din grundattityd.

Det är den egentliga skillnaden mellan någon som verkar ha en ”naturlig fallenhet” och en som inte. Om du har läst mycket, skrivit mycket, tänkt mycket och pratat mycket har du byggt upp starka baskunskaper. Det innebär att när du skriver så formulerar du dig inte medvetet. Du vet hur en text ska se ut, hur den ska låta i din inre monolog, vad som fungerar och fungerar inte. Det sköts delivs automatiskt, därför att du har läst så mycket att du kan känna igen hur det ska kännas. På samma sätt är det med matte. Efter att du har gjort tillräckligt många uppgifter kommer du börja se vägen framåt. Du vet inte precis var du är på väg, men du vet vad det första steget är och därefter följer allting naturligt. Genom att fokusera på att stärka din förmåga att lösa enkla uppgifter kommer du bli bättre på att lösa alla uppgifter. Det som är så fiffigt med mänskligheten är att vi kan generalisera kunskap inom ett givet ämne.

Jag kom till den här insikten medan jag gjorde tekniskt basår på KTH. Det var en till en början fruktansvärd upplevelse. Efter första terminen hade jag kuggat alla kurser förutom den i kemi och funderade på att hoppa av västerbron. Det var en svår och plågsam upplevelse där jag knappt förstod någonting. Men, sedan träffade jag en nu god vän som visade vägen. Hans hållning (det påminde faktiskt vagt om ett mantra) var som följande:

Problemet är inte att jag inte förstår ämnet, problemet är att jag inte förstår det än.

Vilken briljant omformulering! Istället för att problemet är omöjligt, är det bara en tidsfråga. Med den avsevärt mer optimistiska hålling går det helt plötsligt att bli bättre. Problemet är bara att jag inte övade nog. Mycket riktigt, han och jag började studera tillsammans och efter ett tag så började jag kunna lösa uppgifterna. Det gick från att vara omöjligt till någonting jag kunde öva och bli bättre på.

En stor del av det var också att jag utöver våra gemensamma studier gick tillbaks och försökte bemästra de enklare sakerna. Jag satt många kvällar och tittade på hur man egentligen ska tänka med multiplikation av bråk och dylikt, då mina baskunskaper inte var vad de behövde vara. Genom att lära mig det och ha en mer positiv attityd lyckades jag tillslut ta mig igenom tekniskt basår.

Jag skulle också vilja påstå, att även om det här inte är sant bör du ändå bete dig som att det är. Man kan säga att det här inte är mycket mer än mitt tafatta försök att rationalisera varför man bör ha ett så kallat ”growth mindset”, och man skulle inte ha helt fel i att beskriva det så. Men fördelen med att tänka så här är enorm. Istället för att man känner sig låst, fast i den man är accepterar man att man kan växa och bli bra på saker.

Priset du betalar för friheten är dock att man måste ta sig samman. Det är onekligen skönt att tänka som jag beskrev ovan, då en sådan hjälplöshet befriar dig från ansvaret för ditt eget liv. Tanken av att man inte kan hållas till svar för sina prestationer, då man helt enkelt ”saknar begåvning”, ger dig en mjuk och trevlig ursäkt till att inte försöka över huvud taget. Men det är samma sak som att sluta springa från björnen bara för att den kanske fångar dig. Trots att du kanske misslyckas måste du våga försöka.